Extra manniskor overallt

Snyggos chef har skaffat en hund. Vi var oroliga for hur hon, som redan arbetar for mycket, skulle fixa det. Men hon har lost det pa det amerikanska sattet: Hon har skaffat en "walker" - nagon som tar hand om hunden pa dagarna och aven nar hon ar ute och reser. Smidigt.

Under min tid har i USA har jag flera ganger forbluffats over de sysslor som folk faktiskt ar ANSTALLDA for att skota. Naturligtvis har manga bade en barnflicka och en tradgardsmastare och en staderska som kommer nagon gang i veckan. Men aven ute i samhallet finns yrkesuppgifter som vi i Sverige antingen inte har (eftersom vi skoter dem sjalva), eller har en maskin som fixar. Har foljer nagra exempel:

Sag att du ar ute och aker bil. Du kommer till en lang bro, t.ex. over San Francisco-bukten. For att passera bron maste du betala en liten avgift. Vilken tid pa dygnet som helst da du passerar baset dar avgiften ska betalas kan du vara saker pa att du ger pengarna till en livs levande person - du stoppar dem inte i en maskin. Pa exakt samma satt ar det om du kor ut fran flygplatsen i San Francisco halv tre pa natten. Tro mig. Jag har testat.

Vi latsas att du forsatter att kora en bit och det blir morgon och du kor in i en liten stad. Barn ar pa vag till skolan. Da kan du satta pengar pa att det vid varje overgangsstalle star en vuxen manniska i reflex-vast med en stoppskylt i handen. Det racker alltsa inte med gron gubbe och rott ljus for bilarna for att det ska anses sakert for barnen att korsa vagen. (Tydligen finns samma system i Sverige. Jag tycker anda att det verkar fanigt.)

Nu kor vi bilen till teknikaffararen Fry's. Dar finns en person som star innanfor dorrarna ikladd slips och sager "Valkommen till Fry's!" till alla som kliver in. Vad tror de? Att en skramselhicka far folk att handla mer? Efter Fry's parkerar vi bilen hemma och promenerar den korta biten till mataffaren. Dar kan man sta i godan ro och stirra pa kottet och fundera pa om man ska laga biffar eller wok till middag nar nagon glider upp vid sidan om en och undrar om man hittar det man letar efter. Da mumlar man att visst gor man det, bestammer sig snabbt och ror sig vidare till schampoo-hyllan bara for att uppleva samma handelseforlopp igen - men med en annan anstalld och harvardsprodukter istallet for kott. Lamna mig i fred!

Nar man sedan betalar packas kassarna at en, och man far alltid fragan om man vill ha hjalp ut. Underforstatt ar naturligtvis att man har bil, och att man kan fa hjalp ut med kassarna till bilen om man ar liten eller svag eller har nya naglar eller ar tjej eller nagot sadant och inte klarar att bara kassarna sjalv till bilen. Jag har flera ganger kant att jag vill svara att jag garna vill ha hjalp, bara for att se minen pa personen nar han forstar att jag garna vill att kassarna ska baras hela vagen hem till mig. Men jag ar snall. Jag gor inte sadant. I alla fall inte ofta.