Carmel-by-the-sea

I helgen har det varit som typiska svenska sommardagar - sol och varmt. Darfor bestamde vi oss for att njuta och tog med oss tre andra svenskar till kusten. Det ar fantastiskt att havet bara ligger en dryg timma bort! Forsta stoppet blev Monterey. Nu har man varit i USA sa pass lange att man kommer tillbaka till platser. Jag och Snyggo var i Monterey i hostas nar vi bilade runt. De har bland annat ett ganske juste havsakvarium. Nu nojde vi oss dock med att promenera langs havet och bland annat se surfare och salar med sina sma kutar. Nice.

Vi akte vidare soderut och kom till Carmel-by-the-Sea som ar en mysig stad som inte verkar halften sa snoffsig som den nog faktiskt ar. Clint Eastwood var borgmastare i staden ett tag under 1980-talet. Jag tyckte att staden paminde om Granna - men storre. Jag antar att det ar sant att allt ar storre i USA. Naval. Svenskar som vi ar (och darmed svaltfodda pa sommardagar) var vi naturligtvis tvugna att ta av oss skorna och vandra pa stranden.

USA ar kontrasternas land. I Monterrey och i Carmel bor de rika, medan det mellan oss har i bukten och dem bara finns halor och massvis av gronsaksodlingar. Just nu verkar det t.ex. vara sasong for kronartskockor. Jag har aldrig tidigare fattat hur de vaxer men efter att ha akt forbi nagra mil med odlingar vet jag: De sticker ut som tulpaner fran sma buskar. En kul syn, faktiskt. Och gott.

Vilken normal manniska mater langd i "fot"?

En sak som man snabbt upptacker nar man tillfalligt utvandrar till USA ar att man har har helt andra satt att mata och vaga. En del har jag lart mig, andra ignorerar jag:

Cup
Drygt en deciliter. Hur mycket ar inte viktigt att veta, problemet kommer man runt genom att kopa en amerikansk mattsats på IKEA och tillfalligt glomma att deciliter finns. En cup ar en cup ar en cup.

1 foot = 30,48 cm
Sahar mater man t.ex. langd pa manniskor. En kvinna pa museet tittade pa mig for ett tag sedan och sa typ "Wow, du ar ocksa lang! Du maste vara minst fem feet!". Jag var tvungen att svara henne sanningsenligt och sa: "I have NO IDEA what you just asked me. I´m european." (Just den sista meningen ar en som jag ofta anvander for att forklara mitt agerande.) Nu vet jag dock att jag ar 5-10 (5 feet och 10 inches), det star namligen pa mitt korkort.

1 inch = 2,54 cm
Jag kom visst in pa ytterligare ett matt. Inches passar om man mater kortare saker. Klackarna i "Dancing with the stars", t.ex. (Heather Mills - Beatlespaulsexfru - akte ur denna vecka.)

Ounce
En liten mattenhet som jag inte fattar som t.ex. anvands i matlagning. Google sager att en ounce är drygt 28 gram. Jag skiter i det, och fortsatter att hofta i matlagningen.

1 mile = 1,6 km
Denna enhet lar man sig snabbt eftersom den star pa alla vagskyltar som visar avstand till olika stader. Det ar t.ex. 34 miles mellan Palo Alto och San Francisco.

1 pound = Nastan ett halvkilo
Ett viktigt matt eftersom bl.a. kaffe mats sa! Manniskokroppen mats ocksa sa - vilket gor att man ser ut att vaga mycket mer har an i Sverige. Otrevligt. Enligt mitt korkort (igen) vager jag hela 165 sadana har enheter!

1 gallon - 3,8 liter
Jag avslutar med den mattenhet som nog ar bland de viktigare for amerikanerna eftersom bensin mats i gallon. Nar man tankar tankar man i gallon. En gallon kostar just nu nastan $3,50 (motsvarande drygt 6 kr/liter), vilket amerikanerna tycker ar jattemycket. Jag kan forsta det. Nar jag kom hit i januari var bensinen en hel dollar billigare per gallon. Men ur svenska ogon sett ar ju bensinen skitbillig. Vi tankar, kor och ar glada.

Idag finns en artikel i den lokala webb-baserade tidningen jag laser som vill provocera och skriver att bensinpriset borde hojas till hela $8 per gallon (motsvarande ca. 14 kr/liter - inte langt fran den svenska verkligheten). Forfattaren menar att man borde hoja bensinskatten for att minska bilberoendet och for att satsa pa andra energikallor. Man konstaterar ocksa att man i Europa p.g.a de hoga skattesatserna satsar mer pa bl.a. kollektivtrafik, att man promenerar mer och att man tanker pa hur branslesnal en bil ar nar man koper ny. De laga branslepriserna i USA hindrar nytankandet och utvecklingen mot mer miljovanliga fortskaffningsmedel. Forskare foreslar darfor att bensinpriset borde fordubblas. Lycka till, sager jag.

Det ar ingen nyhet att amerikaner ar bilberoende. Man spenderar mycket tid i bilen. Pa mornarna kan man se allt mojligt, bl.a. manniskor som valjer slips eller rakar sig pa vag till jobbet. Pratar i telefon och dricker kaffe gor man hela tiden. Volvo fick dra tillbaka en av sina modeller innan lansering for att den inte hade nagra mugghallare. En bil utan mugghallare fungerar inte pa den amerikanska marknaden.

Att gora sin bil mer personlig genom t.ex. klistermarken eller magneter pa bagageluckan ar vanligare an i Sverige. Ofta star det trakiga saker som typ "Stod våra trupper", "Bevara Lake Tahoe" eller "Stolt foralder till en for duktighet belonad student". Men det finns aven personer med humor. Till de roligare jag sett hor nog "Min hund ar smartare an ditt barn som belonats for duktighet i skolan" och "Go green" - pa en bil. Om man verkligen ville "go green", skulle man ha en bil da?

Om man inte tycker att stickers ar tillrackligt kan man ha en ram runt sin registreringsskylt med ytterligare budskap. Har kan det bl.a. sta att man ar morforaldrar, att man tagit examen fran Stanford eller hos vilken handlare man har kopt sin bil. Men aven har finns manniskor som ar mer kreativa an andra. For ett tag sedan sag jag en med texten "Mormon Assault Vehicle". Vad den betydde var jag tvungen att kolla upp. Jagar bilen mormoner? Det skulle kannas coolt. Tvartom. Eftersom mormoner tillampar manggifte och darfor kan fa stora familjer ar en MAV (mormon assault vehicle) en stor bil med plats for massor av barn. Aterigen visar det sig att verkligheten ar trakigare an vad jag trodde.

"Det ar svenskar i butiken!"

Jag trodde att man som svensk i Bay area skulle kanna sig ganska ensam ute i stora varlden. Det behover man inte. Forutom det faktum att tre av Snyggos svenska f.d. doktorandkollegor ocksa har flyttat hit och bor och arbetar har i bukten nu har jag traffat en svensk au-pair. Hon ar typ sju ar gammal (ok, kanske 19) och ser typiskt arkesvensk ut med stora brost och langt blont har. Men det racker inte. Igar hande det mest absurda:

Jag fick for mig att jag skulle ta ett tidigare tag in till San Francisco mot vad jag egentligen behovde for att komma i tid till lunchen med ytterligare en svenska. Pa perrongen stod tva man med en filmkamera som det stod SVT pa. Naturligtvis var jag tvungen att borja prata med dem.

Det visade sig att de var pa vag in till staden for att filma sekvenser till nasta sasong av "Pa sparet"! (Vad sager du om det, Daniel?) De forsokte fa mig att hjalpa dem med att hitta konstiga platser som de skulle filma. Jag hade aldrig hort talas om dem och var ungefar lika hjalpsam som en dammtuss. Men jag var i alla fall vanlig nog att folja dem till turistbyran.

Sa, nu kan jag en av destinationerna i nasta sasong. Det gor ju ni ocksa. Men jag har forsprang: Jag vet aven vart de ska harnast. Ar det nagon som vagar tavla mot mig i host?

Virginia Tech

Min syster fragade mig idag om vi marker av massakern pa Virginia Tech. Det gor vi inte sarkskilt mycket faktiskt, men det kan bero pa att vi ar nast intill totala nyhets-aliens som bara laser webb-baserade nyheter. Det enda jag ser pa TV ar Lost (och dar tror jag inte att det kommer att tas upp) och Dancing with the stars (dar Billy Ray Cyrus hade ett svart sorgeband runt armen).

I SF Gates natupplaga kan man idag svara pa fragan: "Vad kunde ha bidragit till att undvika tragedin på Virginia Tech?". Alternativien man kan valja bland ar battre sakerhet pa campus, hardare vapenlagar samt att ge fler tillstand att bara vapen. 60 % har valt alternativet som vill losa problemet genom att lata fler bara vapen! Bara 22 % ar for hardare vapenlagar. Herregud.

Men i det har landet borde man inte bli forvanad. Vapen ar vardagsmat. Dodsskjutningar ar ocksa vardagsmat. I de ruffiga delarna av Palo Alto dor ungefar en person dagligen en onaturlig dod. Varfor blir manniskor da egentligen forvanade nar det hander en sak som den pa Virginia Tech?

NRA (National Rifle Association) uttrycker pa sin webbplats medlidande for de drabbade i ett nastan fanigt kort meddelande. Det ar for ovrigt organisationen som havdar att pistoler inte dodar manniskor - manniskor dodar manniskor. Min favorit Eddie Izzard har med det i en av sina forestallningar. Hans framställning är riktigt kul och han har ett sant budskap: Manniskor har nagot med det hela att gora. Pistolen gor inte jobbet sjalv.

Om ni inte har sett Michael Moores "Bowling for Columbine" rekommenderar jag den.

En bra dag i San Francisco

Bara typ en timma harifran med bilen ligger San Francisco. Jag ar dar typ varje vecka da jag voluntararbetar pa Asian Arts Museum. Men ibland ar man en helt vanlig turist ocksa:

Om man aldrig har varit i San Francsico innan ska man gora som jag gjorde med Snyggos familj och ta en dag for att se det som varje turist maste. Man borjar med att ta bilen till stan, eftersom ingen normal manniska i detta land aker kollektivt. I staden tar man den klassiska sparvagnen fran Market St till Hyde St eller Powell St - hela vagen alltsa. Farden gar uppfor och nedfor mycket branta backar och man vill inte veta vad som hander om bromsen skulle slappa. Fort skulle det ga, i alla fall.

Nar sparvagnen stannar ar man i Fisherman´s Wharf som, vilket namnet antyder, ligger vid vattnet. Har gar man runt mellan pirerna tillsammans med tusen andra turister och ser bukten, pirer och sjolejon! Vid pir 39 har sjolejon helt sonika tagit over ett gang flottar i vattnet. De bor dar och ser ut att ma gatt i solen (och annars ocksa). Fran pir 39 ser man ocksa Golden Gate Bridge och Alcatraz.

Nar man ar trott pa de kyliga havsvindarna tar man en taxi till City Lights bookstore som ar otroligt valsorterad och trevlig. Genuin, liksom. Efter att ha shoppat sig olycklig gar man runt hornet och hamnar i Chinatown. Det sags vara den storsta asiatiska bosattningen utanfor Asien. Jag tror att man kan vaxa upp dar och aldrig behova prata engelska. Man strosar genom Chinatown och forsoker undvika de varsta turistfallorna. Efter Chinatown kommer man till Union Square som ar shoppingomradet med de snoffsiga butikerna. Som tur ar finns det nagra normala har ocksa, bl.a. min nya favorit Urban outfitters.

Snyggos blog

Laser ni min Snyggos blog? For dem som inte kanner honom kanske det inte ar vart det, men dagens inlagg dar ar vart det! Klicka pa "Snyggo" har till hoger och sedan "Min blog" och "read more" under "Nu blir jag arg". Han har sa ratt. Detta samhalle kan inte halla pa som det gor.

Det som inte dodar dig hardar dig - men det ar javligt trakigt

Nagonstans har jag hort att man ska gora en sak varje dag som skrammer. I sa fall har jag idag gjort en sak som skrammer tillrackligt mycket for att racka i minst en manad. Jag har varit hos tandlakaren. Om jag innan jag akte till USA hade listat saker som jag ville gora har hade det hamnat javligt langt ner pa den listan.

Jag hatar att ga till tandlakaren. Att tandlakare existerar och behovs maste vara det ultimata beviset for att det inte finns en gud. Tandlakare gor ont och kostar pengar. Punkt slut. Men vad gor man nar man tappar en plomb? Det ar bara att hitta en och boka en tid. Lyckligtvis har jag en reseforsakring som betalar kalaset. Ak aldrig utomlands utan en!

Det gick dock forvanansvart bra. Tandlakaren var varsam och valdigt duktig pa att hela tiden prata om andra saker sa att jag skulle glomma att jag satt i en tandlakarstol. Han hade ocksa ett humoristiskt bibelcitat pa vaggen. Sadant uppskattar en religionslarare. Det stod typ "Oppna din mun, och jag ska fylla den". Humor.

Varje gang man overlever ett tandlakarbesok maste det firas. Den har gangen blev det Starbuck's. Ont (att ga till tandlakaren) ska med ont (socker) fordrivas. Det fick mig att tanka pa familjen som jag horde kopte en sockervaddsmaskin till sina barn da de hade varit duktiga hos tandlakaren. Da har man pa nagot satt passerat gransen.

Jag kanner mig sallan liten...

... men i Big Basin nagra timmar fran Palo Alto ar det svart att lata bli. Dar vaxer redwoodtrad som kan bli over 100 m hoga. Vi nordbor raknade snabbt ut att nagra t.o.m. ar hogre an domkyrkan i Uppsala.

Oakland by the bay

I helgen akte Snyggos familj hem och vi passade pa att gora utflykt pa egen hand igen. Helgens utflykt gick till Oakland som ligger i hojd med San Francisco - men pa andra sidan bukten.

Vi har flera ganger akt genom Oakland pa vag nagon annastans. Nar man gor det verkar staden bara besta av en gigantisk motorvag och en lika gigantisk hamn. Man ser massor av stora hamnkranar nar man susar forbi. Nar man tog sig tid att aka in i staden blev bilden lite annorlunda. Vi borjade i och for sig med att hamna i ett omrade dar man kande att man sakert kan bli offer for drive-by-shooting (det fanns skotthal i fonsterrutor och kvarteren var val inte de basta som man sett).

Men sedan hittade vi det mysiga Jack London-torget vid vattnet (han bodde tydligen i Oakland ett tag), Chinatown (haftigare mataffararer an pa turistgatan i Chinatown i San Francisco - bl.a. fanns har varldens minsta bananer) och flera mysiga flanérargator (bl.a. en med en mycket trevlig musikaffar). Oakland ar klart vart ett besok - om man vet vart man ska aka.

Det hander bara i Kalifornien

Den har veckan ar hela Snyggos familj pa besok. Hektiska dagar, men kul. Pappan har hyrt en stor bil som alla vi (7!) personer far plats i. Igar styrde vi den norrut mot Sonoma och Napa - de tva stora vindistrikten.

Det verkar vara perfekt tid just nu for att besoka dem. Vinrankorna ser i och for sig inte mycket ut for varlden denna tid pa aret. Men det ar inte mycket folk dar. Pa ett stalle vi var pa sa de att de under en sommarhelg kunde fa 15 000 besokare. Det kan inte stamma! Det stallet var Rubicon Estate som ags av ingen mindre an Francis Ford Coppola som bl.a. har regisserat Dracula, Rumble Fish, Apocalypse Now och Gudfader-triologin. Jag gillar hans dotter Sophia battre. Hon har bl.a. regisserat Lost in translation.

Rubicon Estate kandes som en turistfalla: Nar man kom tog de hand om ens bil och parkerade den (sa att man inte kunde smita snabbt). Efter det berattade de att det kostade $25 att ga en guidad tur och provsmaka viner. Hutlost, tyckte jag, tog en egen tur och satt sedan och madde som en katt i solen medan La Familia Snyggo roade sig med tur och provsmakning. Da kom far och dotter Coppola sjalva forbi!

Som turist tror man inte att de faktiskt finns dar. Ok, de ager stallet, men det behover inte betyda att de faktiskt vistas dar. Det kan helt enkelt vara en investering utan nagot storre intresse. Men dar satt jag och stekte mig i solen - och herr Gudfader sjalv knatar forbi. Sadant hander bara i Kalifornien. Helt klart en dag att minnas.