Back in the USA

Efter tva veckor i Uppsala och Stockholm ar vi nu tillbaka i USA. Pa min forsta dag tillbaka har jag varit på Milk Pail Market. Det har jag saknat nar jag varit hemma! Milk Pail ar en stor frukt- och gronsakshandel dar man utan att bli stord sjalv kan knata runt och handla lokala nyttigheter och om man vagar kopa saker som man inte har en aning om vad det ar. Min korg kostade idag motsvarande ca. 150 kr! Men da fanns bade bl.a. sparris, mango, kiwi och en massa vindruvor dari. Mums.

I Sverige madde vi som en kung och en drottning. Det kandes lite som en enda lang Eriksgata med festligheter. Tack till alla som tog hand om oss! Baslagret var Henriks foraldrar, men dar var vi sa lite sa att man nastan fick daligt samvete. Bara for att ge en liten bild av vart runt-flangande kan jag saga att jag totalt inspekterat hela fem nya lagenheter som pa olika satt blivit aktuella som bostadsplatser for slakt och vanner de senaste fyra manaderna. Det gar fort i bandy.

Den huvudsakliga anledningen till att vi akte hem var Henriks promovering i Uppsala i lordags. Han och over 100 andra firades for att de natt sin doktorstitel, forst med ceremoni i universitetsaulan (tre timmar av mitt liv som jag aldrig far tillbaka) och sedan med fest pa slottet. Extra kul var att min hjalte Kofi Annan var dar och blev hedersdoktor. Var f.d. utrikesminister Jan Eliasson var ocksa dar. Honom handhalsade jag med och pratade med i nagon minut. Det gav mig en poang och seger i vannernas kandis-tavling.

Mitt under de hektiska veckorna har jag aven lyckats bli klar med min sista kurs och skickat in hemtenten. Pust och Hurra! Jag har sommarlov! Alldeles for snabbt var det aterigen dock dags att packa vaskorna. Det enda som vi tog med fran Sverige var disktrasor (de som finns har suger - eller inte) och Turkisk peppar-godisar. Efter en skitlang flygning (11 h fran Amsterdam) landade det stora planet med bade oss och vara vaskor i San Francisco. Vi ar trotta men lyckliga.

Paus

Just nu ar det paus i bloggandet. Jag och Snyggo ar pa visit i Sverige och atervander till USA igen om en vecka.

Frukt

Innan vi akte till Kalifornien sa vi att vi skulle ata mer frukt och gronsaker har an vad vi tidigare gjort. Det finns ett rykte som sager att sadant ska vara mycket godare har, eftersom det odlas sa nara. Hittills har jag inte markt nagon skillnad.

Men nu! Sasongen har infallit for det mesta! Att ga i den lokala fruktmarknaden ar roligare an tidigare. Dels finns saker som man inte tankte pa hemma - eller som man tankte pa hemma men som faktiskt ar MOGET nar man koper det har. Avocado, mango (sota och goda) och aprikoser (inte torkade) ar nagra exempel. Andra saker ser ut och smakar som i Sverige - men de ar storre! Aven om morgonens grapefrukt var av naturlig storlek ar jordgubbar, avocado (igen) och kronartskockor markbart storre an hemma.

Det finns ocksa fler saker som man inte vagar kopa eftersom man inte har en aning om vad det ar. Det mesta ser gifitigt ut. Men det finns ocksa saker som man kanner igen - men som amerikanerna har problem med. Rabarber, t.ex. En dam undrade harom dagen vad det var. Hon trodde att det var nagot som kom fran betor. Helt klart ett stadsbarn.

Som charter

Ett tag har det varit lagom varmt och skont har. Det har det i Sverige ocksa, har jag hort. Nu verkar dock sommaren vara i antagande. Da ar det bara varmt. Inte sarskilt skont. Idag raknar man med att det ska bli 35 grader. Men trots varmen bor det en soltorstade svensk i oss alla...

I helgen visste vi inte om vi var i Kalifornien eller i Grekland pa charter-semester. Vi sov lange. Efter en brunch pa ett halvkasst fik akte vi till en kompis pool och badade och solade. Efter nagra timmar var det dags for middag pa en halvkass medelhavsrestaurang. Vi hann ocksa med att kopa solglasogon. Kort sagt: Som Grekland. Bara alkoholen som fattades.

Nu gillar jag San Francisco

San Francisco ar en knepig stad. Den ar olik manga andra som jag varit i. Mycket har nog att gora med att den ligger dar pa sin halvo. Den kan inte vaxa. Pa tre sidor finns vatten och soderut (och runt hela bukten) ligger andra stader. Det gor att allt som ska finnas i en stad maste rymmas pa den lilla ytan. De otroligt branta backarna bidrar ocksa till den annorlunda kanslan.

En av de andra svenskarna, Josefine, har mycket klokt sagt att man maste stalla om sin skumhetsradar nar man kommer dit. Det stammer. Staden har en valdigt sliten kansla och manga omraden ar vad vi har borjat kalla for "sketchy" (slitna, skumma, inte ett stalle som man vill vara i nar det ar morkt). Uteliggare, knarkare och utslagna finns det gott om. Det konstiga ar ocksa att man som alien inte pa forhand riktigt kan veta om ett omrade som man ska till ar sketchy eller inte - det kan skilja fran en gata till en annan. Det kan ocksa variera fran ett ar till ett annat.

Men jag har hittills aldrig stott pa en otrevlig manniska i de sketchy omradena. Och nar man vanjer sig vid det och lyckas se bakom det slitna upptacker man en mycket trevlig stad. Turisstraken i all ara, jag gillar t.ex. att se havet och Golden Gate, men man vet att man har borjat komma till ro nar man finner delar som man gillar dit turisterna inte hittar. "Mitt" omrade heter Hayes valley. Det ligger pa gangavstand fran museet dar jag voluntarar (forbi nagra sketchy gator, naturligtvis). Omradet hade tidigare stora drogproblem, men har efter jordbavningen 1989 fatt en upprustning och uppryckning.

Huvudgatan heter just Hayes. Den ar inte lang, men erbjuder cool shopping for den som har rad (inte jag). Har finns bl.a. en japansk saké-butik och en butik med skandinaviska designer-klader. Coolt. Runt Hayes finns flera bra fik. Bl.a. ligger favvo-stallet Bluebottle coffee company har. Battre vanligt javla kaffe an sa har jag aldrig druckit. De rostar sina egna bonor och brygger ditt kaffe rakt i koppen. Mumma. Som tur ar tipsade mina kollegor om stallet, annars hade jag aldrig hittat dit. Det ligger i en grand och ar ett hal i vaggen in i en lagerlokal. Dar finns en disk att handla over. Nagra bord finns inte. De som vill sitter pa trottoaren pa andra sidan gatan. Jag kan inte forklara hur, men av nagon anledning kanns det ocksa valdigt mycket som typiskt for San Francisco. Lite ovanligt, men trevligt.

Jag har inte varit ute med tankbilen i helgen

Tommy undrade om vi kort tankbilen i helgen. Det har vi inte. Det var nagon annan som inte lyckades svanga tillrackligt bra pa en bit av motorvagen som forbinder den motorvagen med tva andra. Lastbilen var full med bransle, brann upp och smalte en del av motorvagskomplexet. Olyckan kunde inte hant pa ett varre stalle for trafiken i Bay area. 75 000 bilar anvander strackan varje dag da den bl.a. leder till Bay bridge som forbinder de ostra delarna av bukten med San Francisco. Nar det kan vara lagat vet man inte eftersom det verkar vara brist pa stal.

Kalifornienborna ar dock nojda med the Governator Arnolds agerande. Samma dag som olyckan intraffade besokte han platsen och meddelade att kollektivtrafiken i bukten idag ar gratis, for att underlatta for folk att ta sig till jobbet. Macho ingripande - vad annat kan man vanta sig?