Extra manniskor overallt

Snyggos chef har skaffat en hund. Vi var oroliga for hur hon, som redan arbetar for mycket, skulle fixa det. Men hon har lost det pa det amerikanska sattet: Hon har skaffat en "walker" - nagon som tar hand om hunden pa dagarna och aven nar hon ar ute och reser. Smidigt.

Under min tid har i USA har jag flera ganger forbluffats over de sysslor som folk faktiskt ar ANSTALLDA for att skota. Naturligtvis har manga bade en barnflicka och en tradgardsmastare och en staderska som kommer nagon gang i veckan. Men aven ute i samhallet finns yrkesuppgifter som vi i Sverige antingen inte har (eftersom vi skoter dem sjalva), eller har en maskin som fixar. Har foljer nagra exempel:

Sag att du ar ute och aker bil. Du kommer till en lang bro, t.ex. over San Francisco-bukten. For att passera bron maste du betala en liten avgift. Vilken tid pa dygnet som helst da du passerar baset dar avgiften ska betalas kan du vara saker pa att du ger pengarna till en livs levande person - du stoppar dem inte i en maskin. Pa exakt samma satt ar det om du kor ut fran flygplatsen i San Francisco halv tre pa natten. Tro mig. Jag har testat.

Vi latsas att du forsatter att kora en bit och det blir morgon och du kor in i en liten stad. Barn ar pa vag till skolan. Da kan du satta pengar pa att det vid varje overgangsstalle star en vuxen manniska i reflex-vast med en stoppskylt i handen. Det racker alltsa inte med gron gubbe och rott ljus for bilarna for att det ska anses sakert for barnen att korsa vagen. (Tydligen finns samma system i Sverige. Jag tycker anda att det verkar fanigt.)

Nu kor vi bilen till teknikaffararen Fry's. Dar finns en person som star innanfor dorrarna ikladd slips och sager "Valkommen till Fry's!" till alla som kliver in. Vad tror de? Att en skramselhicka far folk att handla mer? Efter Fry's parkerar vi bilen hemma och promenerar den korta biten till mataffaren. Dar kan man sta i godan ro och stirra pa kottet och fundera pa om man ska laga biffar eller wok till middag nar nagon glider upp vid sidan om en och undrar om man hittar det man letar efter. Da mumlar man att visst gor man det, bestammer sig snabbt och ror sig vidare till schampoo-hyllan bara for att uppleva samma handelseforlopp igen - men med en annan anstalld och harvardsprodukter istallet for kott. Lamna mig i fred!

Nar man sedan betalar packas kassarna at en, och man far alltid fragan om man vill ha hjalp ut. Underforstatt ar naturligtvis att man har bil, och att man kan fa hjalp ut med kassarna till bilen om man ar liten eller svag eller har nya naglar eller ar tjej eller nagot sadant och inte klarar att bara kassarna sjalv till bilen. Jag har flera ganger kant att jag vill svara att jag garna vill ha hjalp, bara for att se minen pa personen nar han forstar att jag garna vill att kassarna ska baras hela vagen hem till mig. Men jag ar snall. Jag gor inte sadant. I alla fall inte ofta.

Kwik-E-Mart

Idag har Simpsons-filmen premiar. Naturligtvis ska vi se den. I samband med marknadsforingen har 11 7-11-butiker over hela USA forvandlats till Kwik-E-Marts (Apus affar i serien). En av dem ligger i Mountain View, strax soder om Palo Alto. Igar var vi dar!

Utvandigt ser det ut som en riktig Kwik-E-Mart. Butiken har fatt en gul fasad och stora Kwik-E-Mart-skyltar. Inne finns nagra hyllor med Simpsons-produkter och stora fargglada skyltar forestallande karaktarer ur serien. Det var ganska utplockat, men vi lyckades i alla fall kopa en bla vanilj-Squishee (typ halvfryst dricka) och ett par rosa munkar (precis sadana som Homer i ett avsnitt salde sin sjal for). Om vi inte far diabetes efter den sockerkicken kommer vi aldrig att fa det.

Vader

Svenskar gillar att prata om vadret. Kalifornien-borna gor bara det om nagot ar utover det vanliga, t.ex. om det ar ovanligt blasigt eller regnar i juli. Harom veckan gjorde det faktiskt det. Regnade i juli, alltsa. Jag satt i bilen pa motorvagen pa vag till kompisar nar jag tyckte att vindrutan blev skitigare och skitigare - jag forstod inte till en borjan att det var regn! Snabbt fick jag forsoka minnas hur vindrutetorkarna fungerar (har inte anvant dem pa nastan ett halvt ar). Nar det borjar regna saktar trafiken ner markant - aven om det bara ar vad vi svenskar skulle kalla for ett latt sommarstril. Manga kalifornienbor blir lika lamslagna av lite regn som en del svenskar blir av ymnigt snofall.

Nar ni i Sverige skickar bilder till mig fran oversvamningarna kanns det mer an nagonsin som att detta har varit en valdigt bra sommar for att vistas i Kalifornien. Vadret ar ytterligare en sak pa listan over saker som ar battre har. Men om man bara aker en timma norrut - till San Francisco - ar det skillnad. Da ar det langbyxor och troja som galler. Medan det ar soligt och varmt har ar det mulet, kallare och ofta dimmigt dar. Min favoritkomiker Eddie Izzard har uttryckt det valdigt klart: Det finns en anledning till varfor folk som vill att turister ska besoka staden inte berattar om sommar-vadret... Jag ar glad att vi valde att bo i Palo Alto.

Men jag vet vad som vantar. Allt har ett slut. Jag har inhandlat skor som tacker fotterna, stickat halsduk och kopt en fin hostjacka. Jag ar redo for Sverige. Snyggo hittade imorse denna "fina" mossa pa Internet. Nagon skrev att den hade inbyggda hogtalare som varnade for spoken som var pa vag att smyga upp bakom (inte sant, men kul). Hur tror ni att folk skulle reagera om jag klev pa taget pa morgonen ikladd den?

Sverige behover en bra kaffe-bar

Min Kusin Vitamin har last min blogg och undrade darfor i sitt senaste mail om jag ser fram emot att komma hem. Jag verkar gnalla mycket pa hur saker och ting ar har. Det ar sant. Det gor jag. Manga saker ar enligt min mening pa ett daligt satt annorlunda mot hur det ar i Sverige. Men det finns naturligtvis bra saker har ocksa. En av dem handlar om kaffe.

Utan kaffe star jag still. Jag behover kaffe varje dag och blev darfor positivt overraskad av den kaffekultur som finns har. Det finns manga bra kaffestallen (italienska, franska, stora kedjor och sma privatagda fik) och det ar alltid mycket folk pa stallena. Manga gar ocksa dit sjalva - vilket gor att jag inte ser ut som ett UFO nar jag gor detsamma. Man har med sig sin barbara dator och jobbar lite, eller en god bok.

Mitt favoritstalle ar fortfarande det lilla hal-i-vaggen-stallet i Hayes valley inne i San Francisco. Men det finns fler som ar bra. Senast som vi var i Santa Cruz och jag och Camilla som vanligt kande att vi skulle bli ilskna om vi inte fick kaffe efter frukost vandrade vi helt ovetandes rakt in i en riktig kaffe-bar. Jag nojde mig med en vanlig slat kopp kaffe, men fick da fran en meny valja fran vilken del av varlden som jag ville att mitt kaffe skulle komma. Pa menyn kunde man ocksa se vilket datum som kaffet fran de olika delarna av varlden var rostat. Nar jag valt att testa kaffe fran Kenya maldes bonorna pa plats, och mitt kaffe bryggdes. Snacka om himmelriket.

Finns det liknande kaffe-barer i Stockholm? Var? Om de inte finns borde nagon oppna en. De vore en valkommet tillskott till de stallen dar man idag bara kan valja mellan nagot som har sa mycket mjolk i sig att det skulle bli en god drink om man bara tillsatte vodka eller nagot som var nybryggt for flera timmar sedan alternativt ar sa blaskigt att man kan se igenom det utan att tillsatta den nyss namnda vodkan.

Jag vill nar jag kommer hem kunna ta min coola dator till en kaffe-bar med fritt Internet efter jobbet. Dar vill jag kunna njuta av en fantastisk kopp kaffe samtidigt som jag betar mig genom dagens mailskord, laser nyheter och Skype-ar med min Snyggo i Kalifornien.

When pigs fly.

Japanese Tea Garden

I Golden Gate Park i San Francisco ligger en japansk te-tradgard. Jag har ingen battre forklaring till varfor det heter te-tradgard an att det ar en tradgard som man kan dricka te i. De odlar inte te dar, eller nagot sadant. Men den ar valdigt fin, rogivande och var storre an vad jag trodde.

Tea Garden byggdes ursprungligen som en del av Varldsutstallningen i San Francisco 1894, sa ur amerikansk synpunkt ar den verkligen gammal (pa ett positivt satt). Amerikanerna har annars en forkarlek for att satta upp en skylt med texten "historical landmark" vid allt som ar mer an 50 ar gammalt (eller nagot sadant). Manga amerikaner skulle sakert svimma om de kom till Europa och sag t.ex. slott och katedraler som verkligen ar gamla pa riktigt.

My precious...

Antligen ar Harry Potter har. Jag var t.o.m. utanfor bokhandeln och koade kl. 00.00 natten till igar, mest for att jag var vaken. Jag sag kon, stod i den i nagra minuter, och gick sedan hem och sov. Gor det mig till ett samre Potter-fan? Jag tror inte det. Jag ar bara bekvam, det var betydligt farre folk i butiken under gardags-dagen... Nar jag skulle betala tittade dock expediten pa mig nagot forvanat och fragade: "Just one?". Det far mig att verkligen fundera pa hur manga ex av boken som egentligen saljs.

Snyggo har last den sista sidan. Jag har lovat att doda honom om han avslojar nagot.

FJ Cruiser

Nu har jag varit i USA alldeles for lange. Jag har blivit kar i en bil. En stor bil. Bilen kommer fran Toyota, heter FJ Cruiser och gar an sa lange inte att kopa i Sverige (ja, jag har kollat). Bilen ar snygg, men stor. Den ser ut som en legobil och ar alltid en fargglad klick pa motorvagen.

Chelsea - Club America

Nar jag flyttade hit trodde jag nog inte att jag skulle se internationell fotboll har. Eller "soccer" som amerikanerna kallar det. "Fotball" ar nar overdimensionerade pojkar i stora skydd springer med en oval boll i famnen och forsoker sla ihjal varandra (eller nagot sadant).

Det engelska storlaget Chelsea ar just nu i Kalifornien. Mest ar det nog for att de ska spela mot Beckhams nya lag LA Galaxy i Los Angeles i veckan. Men de passade igar aven pa att spanna musklerna mot det mexikanska Club America som ar ett av den amerikanska kontinentens stora. Club America har vunnit mexikanska ligan 10 ggr, och kom 2006 fyra i FIFA Club Wold Cup.

Matchen spelades infor drygt 47 000 personer pa Stanford Stadium. Eftersom vi satt nara den mexikanska klacken var stamningen pa topp (se bilden - kul att se att folk verkligen kan hoppa och skrala och skjuta raketer i tva timmar). Den sjonk dock nagot nar Chelsea gjorde sitt andra mal, och darfor sa smanigom vann.

Jag kande nog inte igen nagon av de mexikanska spelarna, men forvanansvart manga i Chelsea. Det var faktiskt coolt att sitta dar och se Cole, Lampard, Makélélé, Shevchenko, Terry, och inte minst Drogba spela boll. Man sag snabbt varfor den sistnamnda nyligen utsags till afrikas basta spelare. Ytterligare en stamningshojare var att vi aterigen var pa Stanford Stadium - den arena dar Sverige motte Rumanien i kvartsfinalen i det ur svenska ogon sett legendariska fotbolls-VM 1994.

I vantan pa Harry Potter

Om mindre an en vecka kommer den sista Harry Potter-boken. Jag ar en av dem som har forbestallt och kommer att hamta upp mitt ex på Borders bookstore pa University avenue har i Palo Alto pa lordag. Jag har last den nast sista boken igen och vantar nu med spanning. Alla i mitt hushall ar dock inte lika entusiastiska. Snyggo forsoker forstora stamningen genom diverse teorier. En gick ut pa att Harry skulle bli desillusionerad, lamna magin bakom sig och borja jobba pa en bilverkstad.

En bra sak med att vara tjanstledig har varit att jag last mycket fler bocker an jag annars gjort de senaste aren. Idag avslutade jag "The time traveler's wife" av Audrey Niffenegger (ja, hon heter faktiskt sa), en udda men trevlig historia om en man som reser i tiden. Boken haller nu pa att bli film med Eric Bana som tids-resenaren. Den har aven en egen sida pa Wikipedia. Sjukt.

Ett skitbra satt att hitta nya bocker pa har ar att ga pa den manatliga bokrean som "Vanner till biblioteken i Palo Alto" ordnar. De har flera stora rum med massvis med bocker som folk skanker till biblioteket. Bockerna saljs snorbilligt, och for pengarna som blir koper man fler nya saker till biblioteken an vad man annars skulle ha kunnat gora. Forra aret tjanade man over 1,5 milj kr. (De maste ha salt ganska mycket bocker med tanke pa att de flesta kostar under $2.) Tank, vilket bra kretslopp.

Gud bor i Palo Alto

Igar akte vi forbi Steve Jobs hus. Igen. Det ar konstigt att vi ofta tar den vagen hem nar Snyggo kor. Men det ar bara nagra kvarter bort, och knappast en omvag. Innan jag traffade Snyggo visste jag knappt vem Jobs var. Nu vet jag att han ar VD for dataforetaget Apple, och jag ager bade en iPod och en Apple-dator.

Vissa personer inom naringslivet nar inom vissa kretsar samma status som rockstjarnor. Jobs ar en sadan. Jag antar att rockstjarnestatusen grundar sig i att han var med och lanserade Apple Macintosh 1984. Men har ocksa en stadig fot inom nojesindustrin da han ar den enskilt storste aktieagaren i Disney. Det kommer sig av att han grundade Pixar (som bl.a. ligger bakom Toy story) som sedan koptes av Disney. I maj 2007 listade Time Magazine honom som en av varldens 100 mest inflytelserika personer.

Apple har ett oga for bade funktion, design och marknadsforing. (Min dator ar snygg!) Pa senare ar har man bl.a. lanserat musikspelaren iPod som bade ar snygg och enkel. For tva veckor sedan kom nasta grej - iPhone. Nar man gick genom centrala Palo Alto dagar innan lanseringen marktes att nagot var pa gang. Fran Apple-butiken ringlade sig en rad av forvantasfulla som koade i flera dagar for att vara bland de forsta som fick kopa en. En av artiklarna i SFGate hade rubriken: "First Jesus. Then iPhone." Det sager ganska mycket om den hysteri som uppstar da nagot nytt stort kommer fran Apple.

Vad ar da iPhone? Apples slogan har hela tiden varit "Apple has reinvented the phone" - Apple har ater-uppfunnit telefonen. (De ar bra pa att skryta!) Min lekmannauppfattning ar att det ar en telefon. Som ocksa ar en iPod. Som aven har Internet pa ett annat satt an 3G som jag tycker ar ganska vardelost (3G, alltsa). Har har man istallet en webblasare i fickan. Praktiskt om man t.ex. letar efter ett stalle i stan, och sedan vill ringa och t.ex. boka bord. Aven om jag naturligtvis har varit i Apple-butiken och klamt pa en iPhone ar jag inte totalt uppslukad av hysterin. Jag tror att den fungerar utmarkt i centrala Stockholm och skulle inte saga nej om nagon kastade en pa mig. Men hur funkar den i Smaland?

Hur som helst ger Steve Jobs ett coolt intryck. Han ar chef for ett av de foretag som garna far head-hunta Snyggo och erbjuda honom topp-jobb i Stockholm, han klar sig i sin stil (alltid svart polo-troja och jeans) och han vet hur man uttrycker sig. Jag avslutar med ett citat fran nar han holl tal till studenterna vid Stanfords examensceremoni 2005: "The only way to do great work is to love what you do. Keep looking - don't settle."

Gud bor i Palo Alto.

(Bilden kommer fran www.sfgate.com. Den visar Jobs, Apples logga och iPhone.)

Manga

Mycket gar mot sitt slut har, sa aven mitt jobb som voluntar pa Asian Arts Museum. Jag har bara ett par skift kvar dar nu. Det kanns dock skont. Mer fordummande arbetsuppgifter far man leta efter.

Nu pagar en manga (japanska serier) - utstallning om Tezukas verk. Han har bl.a. skapat Astro Boy som ni ser har bredvid. I samband med utstallningen finns en Manga Lounge. Dar kan alla som vill lasa Manga-bocker eller testa att sjalva teckan manga. Konceptet ar fantastiskt. Jag gillar hands-on-aktiviteter. Men att jobba dar kraver verkligen ingenting. Jag tror att en 7-aring skulle klara jobbet utan problem. Allt jag gor ar att sortera bockerna efter personer som tydligen ar okapabla att stalla tillbaka bockerna dar de tog dem, och att halla snyggt pa bordet dar man kan teckna.

Jag saknar ansvar och att vara den som faktiskt bestammer hur nagot ska organiseras, istallet for att vara slaven som gor skitgorat. Igar revolterade jag genom att ga hem en timma innan jag egentligen skulle. Det ska jag nog fortsatta med.

Varfor gar jag da dit om jag inte gillar arbetsuppgifterna? Jag gillar museet - bade arkitekturen, utstallningarna och manga som jag jobbat med dar. Det ar ocksa en bra sak att satta upp pa min CV nar jag atervander till Sverige. Och nu ar det bara tva ganger kvar. Det overlever jag.