En demokrati eller en diktatur?

Jag trodde att jag skulle bo i ett demokratiskt land i ett halvar. Nu undrar jag om planet lamnade av mig pa fel stalle, eller om USA haller pa att bli en diktatur under en demokratisk tackmantel.

Ett tydligt tecken pa en diktatur ar att det ar svart att ta reda pa vilka regler och lagar som galler. De lagar som finns kommuniceras inte ut till folket (las: nyanlanda), och de tolkas olika av olika officiella personer. Det ar bara att acceptera att olika instanser har olika tolkningar (och forvantar sig att du ska folja alla - sakert aven da du far motstraviga uppgifter).

Det borjade med att jag skulle ta mig in i landet. Trots att jag hade ett giltigt visum som jag arligt skaffat genom amerikanska ambassaden i Stockholm hade jag svart att ta mig genom nalsogat. Sedan dess har jag retat mig pa manga smaincidenter av samma karaktar. Det senaste exemplet handlar om korkort. Mitt internationella (som ska vara giltigt i USA) ar inte vart pappret det ar skrivet pa. Jag maste skaffa ett kaliforniskt for att inte ha hjartat i halsgropen varenda gang jag ser en polisbil - trots att jag ar stolt agare av tva giltiga korkort (ett svenskt och ett internationellt). Det ar bara att bita ihop och laga efter lage som min forra chef skulle ha uttryckt det.

Mitt andra diktaturdrag ar synen pa ledaren som en verklig hjalte och nagon som verkligen staller upp for sitt folk. Att fran utanfor landets granser kritisera ledaren ses som nagot mycket fult. Snyggo hittade en lustig almanacka. Den heter "Celebrating the Bush agenda" och hyllar naturligtvis presidenten och smutskastar hans rivaler. På alla bilder framstalls Bush som en man som leder de amerikanska trupperna pa ett utmarkt satt. Hur han leder det amerikanska folket verkar man inte bry sig om, har ar det "uppdragen" utomlands som star i fokus. Pa bilderna ar han pa en flygbas, ger medalj till en familj vars son dott i Irak, besoker allierade i Storbritannien, minns 9/11 etc. Om man ska tro kalendern befinner sig USA mitt i det tredje varldskriget - och ar pa god vag att vinna igen eftersom man har George Bush pa sin sida.

Jag borjar mer och mer se att det ar ett inskrankt, odemokratiskt, byrakratiskt och svartillgangligt land som jag befinner mig i. Som turist ar det jattenyttigt att fa vara med om upplevelsen och aven om det later underligt med tanke pa vad jag skrev ovan sa njuter jag av att vara har. Men ni behover inte oroa er for att jag blir kvar. Jag kommer hem. Sa smaningom. Jag maste bara ata glassen pa Rick´s, se havet, vara i San Francisco, njuta av vadret, ha sovmornar, dricka lokalt producerat vin och handla billig bensin lite mer forst.

Idag tyckte jag dock att det amerikanska kontrollbehovet natt gransen for vad jag kan tolerera. Jag handlade, och nar jag skulle betala ville kassoren ha min kod till mitt Visa-kort! Efter att flera ganger ha fragat om jag inte kunde ange den sjalv och han sett undrande pa mig forstod jag att han fragade om mitt postnummer, inte min Visa-kod. Jag var sa inne pa att knappa in den att det bara var den som jag hade i huvudet. Sprakforbistring. Eller sa borde jag tvatta oronen.

Om den 20 februari och TV via Internet

Det blev inte 20 grader varmt, som jag brukar onska, men 15 ar inte daligt heller. Utomhus blommar krokus, pask- och pingstliljor, hyacinter och maskroser - sa det ar i alla fall mer var har an i Sverige.

Dagen borjade med att jag fick fira mig sjalv med en kopp lyx-kaffe, men tog sig nar jag kom hem och hade massa manniskors gratulationer pa Skype och i in-korgen. Vid det laget hade aven Snyggo fattat att jag fyllde ar (eftersom Tommy paminde honom). Sa nar han kom hem firades jag med ballong och middag pa burmesisk restaurang. Trevligt! Man far alldeles for fa ballonger i vardagen.

Eike sager att hon upplevde min fodelsedag jattelange eftersom hon flog hem fran Nya Zealand da, konstant stallde om klockan och upplevde timmarna den 20 feb om och om igen. Det kanse ar sa som man ska gora? Nar man fyller jamt nasta gang ska man boka en riktig langflygning (at ratt hall) och fira pa planet. :-)

Idag ar det lordag och vi har just tittat pa den sista svenska Melodifestival-deltavling over natet. Vilket skrap! Varfor blir man alltid forvanad over den daliga kvaliteten? Tack gode Gud att Magnus Uggla och Verona inte kom till final.

Internet ar ocksa bra nar man vill se Lost! Har har vi redan sett tre avsnitt, men i Sverige borjar sasongen nasta vecka. Forstar ni (Camilla och Jonas t.ex.) hur mycket jag vet som ni inte vet? Jag vill inte forta er upplevelse pa nagot satt, men jag tycker att den har sasongen inte ar sa bra som tidigare. Det ar lite val mycket parallella historier och mindre tajt an tidigare, men det kommer ni snart att upptacka. Vill ni veta hur det gar? Oj, vilket utpressningslage jag har! Tur for er att jag ar den snalla Camillan, annars hade jag skrivit ner hela storyn har och nu. Men, vagar ni verkligen ga in har och lasa min blogg igen?

Imorgon ar det dags for en annan stor TV-begivenhet: Oscarsgalan! Jag och Snyggo hoppas att vi kan se den via Internet ocksa. For en gangs skull behover man inte stiga upp i gryningen, bara for att se de sista minutrarna, utan kan folja den live i sin helhet. Trots att det egentligen inte ar sarskilt intressant vill man veta hur det gar. Naturligtivs haller jag tummarna for "Efter brollopet" av Susan Bier. Susan Bier ar en av de basta. Se hennes filmer om ni inte har gjort det. Danska otrohetsdramer gar inte av for hackor.

Rammelsmurf?

Efter tjat fick Snyggo med mig till Lake Tahoe i helgen. Lake Tahoe ligger fyra timmar bort, vid gransen till staten Nevada. Tva av hans kollegor hade hyrt en stuga alldeles vid sjon pa 2 000 meters hojd (se bilden). Dar var vi fran lordag till mandag (som var en helgdag har). Lake Tahoe kanns som ett riktigt skogshuggaromrade omgivet av vackra vyer och snokladda berg. Pa andra sidan sjon ser man staten Nevada.

Jag kommer fran Sverige men har aldrig akt skidor nedfor i hela mitt liv. Darfor blev jag satt i skidskola tillsammans med indier och livradda aldre damer som nog sallan eller aldrig hade sett sno. Tank, sa kul det ar att kanna sig duktig! Efter lunch var det dags for Rammelsmurfen att for forsta gangen aka i en riktigt backe (den enklaste, givetvis). Vi akte flera ganger, men jag ramlade bara i det forsta aket! Hurra! T.o.m. Snyggos ryske skidakarsnille till kollega tyckte att jag var duktig! Och det var inte sa hemskt jobbigt som jag trodde. Sjalvklart har jag fortfarande traningsvark och blamarken, men jag overlevde. Och namnet "Rammelsmurf" var inte sa passande som jag befarade.

I gar tog vi en road-trip sakta hem genom det omrade som var fyllt med guldgravare för typ 150 ar sedan. Jag hade skamtat innan vi akte och sagt att polisen skulle stoppa oss eftersom jag skulle sjunga "Guldet blev till sand" av Peter Joback och Snyggo "Vi graver guld i USA". Polisen stoppade oss faktiskt, men inte darfor. Det hande pa vag till backen under sondagen. For forsta gangen har jag hort "licence and registration, please" på riktigt! Enligt polisen hade vi varken det ena eller andra. Inte bra. Han hotade med att han kunde ta bilen fran oss, men gjorde inte det. Grejen ar att vi HAR ett tillfalligt registreringsbevis och har tolkat korkortslagen pa ett annat satt an polisen. Nu slutar en annars jattebra helg med att vi nog maste till trafikdomstolen och forklara oss. Suck.

Alla hjartans dag

Nagon som har missat att det var alla hjartans dag i veckan? Jag tycker egentligen inte att man ska fira det. Det kanns som att fira kvinnodagen: Ar karlek och kvinnor verkligen saker som bara ar varda en dag i almanackan varje ar? Tror inte det. Jag ar glad att vi inte har nagon TV. Att slippa all reklam ar guld vart. Men jag lyssnar pa radio. Genom den har man inte kunnat missa att alla hjartans dag narmat sig. Man har ocksa markt det nar man forsokt ta sig in i affarer och motts av ett berg av choklad, kort och bakelser som annars inte brukar vara dar.

Hur som helst bestamde jag mig for att uppmarksamma dagen genom att laga nagot gott till middag. Forutom steak och en flaska vin skulle jag lyxa med efterratt. De som kanner mig vet att jag ar svag for semlor, sa det skulle jag gora. Men hur? Efter att ha jagat ingredienser blev resultatet en cross-over mellan amerikansk och svensk matlagning: Bagelsemlor. Nagra andra (bra) bullar hittade jag naturligtvis inte. Nagon mandelmassa fanns inte heller att uppbringa. Istallet gjorde jag storre hal i baglen och fyllde den med en blandning av brod, gradde och hackad choklad med notter i. Det blev faktiskt inte sa illa som jag trodde. En ny kulinarisk stjarna ar fodd!

Snyggo kom under dagen fram med ett forslag som ar en drom for honom men skrack for mig: Han ville aka skidor nu i helgen. Efter mycket tjatande gick jag med pa att folja med. Om ni inte hor fran mig framover har jag dott. Snyggo kallar mig redan for Rammelsmurfen eftersom 1.) Jag kommer att ramla och 2.) Jag har blå kläder att åka i. Jag hoppas att bildbevisen på detta blir få och blurriga.

Passion 4 purple

Sporty Spice har gjort den igen. Besokt en stor lokal sportangelagenhet, alltsa. I torsdags gick den fina nya bilen mot Sacramento. Bara det ar en historia for sig. Jag kunde ha skrivit en hel uppsats om de javla trafikkoerna. Men jag gor inte det. Jag nojer mig med att saga att vi gav oss hemifran i (vad vi ansag) var mycket god tid, men vi kom inte fram forran en kvart efter att matchen startat. Anvand kollektivtrafik, eller samak i alla fall for i helvete!

Anledningen till att vi valde just torsdagen var att Chicago Bulls kom för att mota Kings. Da menar jag Sacramento Kings. Inte som Snyggo forst trodde - LA Kings. Efter att jag pa ett vanligt satt upplyst honom om att det ar ett hockeylag (och darmed nog inte vill spela basket mot Chicago Bulls) bestamde jag att det ar jag som fr.o.m. nu star for sportkunskaperna i det har forhallandet. Att det skulle vara Sacramento Kings, och inte LA Kings som Bulls skulle mota kandes ocksa logiskt eftersom matchen spelades i just Sacramento (som ar ganska langt fran LA).

Jag minns inte om jag nagonsin har sett en basketmatch forut. Inte ens pa TV. Darfor visste jag t.ex. inte sadana basala saker som hur lang matchen var. Vi kom fram till det genom att titta pa stallningen och sedan med en snabb kalkylering komma fram till hur lange till de maste spela for att komma upp i vad vi minns som "basketsiffror". 4 ggr 12 minuter tror jag att det blev till slut. (Har jag ratt, Pamela?)

Efter en manad i USA har jag lart mig att ingen match av nagot slag kan avgoras utan en show och massa fet mat och ol. Pauserna fylldes av cheer-leaders (eller "dancing team" som de garna vill kalla sig), storbystade tjejer pa rullskridskor och diverse stackare i stora maskotdrakter. Naturligtvis fanns bade Slamson (Sacramentos lejon) och Billy (eller vad Chicagos Bulls tjur nu heter) pa plats. Under en av pauserna utsags dessutom kvallens "designated driver". Det kandes ju bra nar man korde hemat: Jag visste att det fanns atminstone en forare bland alla tusen forutom jag som var nykter.

Naturligtiv vann det laget med snyggast farg - Passion 4 purple. Go Sacramento.

Havsdjur over 2 ton

I onsdags var jag med Bechtel och andra internationella bihang vid kusten vid Ano Nuevo State beach for att titta på elefantsalar. De lever hela sitt liv i haven och kommer bara upp pa stranden tva ganger om aret: Nu for att foda ungar och para sig, och en gang for att omsa skinn. Regnet oste ner bitvis, men det skulle inte gora nagot for da var djuren mer aktiva. Eller?

Nastan alla bilder som jag har fran Ano nuevo visar djur som ser strandade och doda ut. Eftersom de inte ater nagot under de veckorna som de ligger pa stranden maste de hushalla med sina resurser och ror pa sig sa lite som mojligt. Det ar viktigt att koncentrera sig pa det som ar viktigast: Damerna koncentrerar sig pa barnafodandet och sedan pa att hitta en ny lamplig partner som far ha sex med henne medan herrarna koncentrerar sig pa att mopsa sig mot och kriga mot andra herrar om damernas gunst. Precis som manniskor, alltsa.

Nar ungen ar fodd tar modern hand om den i fyra veckor. Sedan sticker hon till havs igen (efter att ha haft sex, givetvis) och ungen får klara sig sjalv. Det kanns val lagom (eller hur Elin och Sofie)? De har ungarna ar dock nagot storre an de manskliga - de heter ju inte elefantsalar for inget. En vuxen hanne vager over 2 ton. Det ar ingen som man brakar med. Jag blev anda lite besviken. Nar ett djur kallas for ELEFANTsal forvantar man sig att den ska vara annu storre. Ett solklart fall av falsk marknadsforing.

Mitt lag vann

Om jag vore amerikan skulle jag ha varit overlycklig just nu. Mitt lag har vunnit Superbowl. Men jag var pa vag att missa hela spektaklet eftersom jag bor i ett stort land och raknade fel på sex timmar angaende nar matchen skulle borja. Tacka vet jag Sverige, inga sadana tidsskillnadsproblem dar inte.

Aven om det ar mycket om Superbowl i media verkade staden ganska lugn idag strax efter lunch nar jag och Snyggo satte oss i bilen for att hitta en sportbar att se matchen pa. Till var forvaning gick det utan problem. Superbowl ar nagot som man tittar pa hemma samtidigt som man avnjuter alla de produkter som radion de senaste veckan har sagt att man ska proppa kylskapet med.

Men vilket spektakel det var! Jag kan beskriva Superbowl som en enda lang OS-invigning med 4 ggr 15 minuter amerikansk fotboll instoppat. Janet Jackson var tydligen bannlyst fran arets upplaga. :-) Men Gloria Estefan var där, Billy Joel sjong nationalsangen och Prince hade mycket pakostad show (ja, han sjong "Purple rain") nagon gang i mitten. "Pakostat" ar i och for sig bara fornamnet på Superbowl. Ett reklaminslag på 30 sek kostar 2,6 miljoner dollar!

Vilket lag jag hejade pa? Indianapolis Colts! Jag gjorde ett test på NFL:s webbplats innan kick off som bestamde den saken. Hur vet jag inte. Fragorna som jag svarade pa handlade t.ex. om ifall jag ar en morgon- eller en kvallsmanniska och huruvida jag gillar facial hair. Hur som helst vann de, det var sakert helt tack vare mig.

Amerikanska hogtider

Pa ytan ser det ut att vara ungefar som i Sverige har. Men om man skrapar bara lite ser man snart skillnader. Ta exempelvis de amerikanska viktiga dagarna Groundhog day och The Big Game. Bada infaller den har helgen.

Idag är det den 2 feb - Groundhog day. Kommer ni ihåg "Mandag hela veckan" med Bill Murray? (http://www.imdb.com/title/tt0107048/) Den dagen ar idag! Det verkar som att det runt om i Amerika finns folk (av manligt kon) som spar vader med hjalp av en groundhog ungefar pa samma satt som svenska idioter tror att man kan spa i abborrar. Om jag har forstatt det hela ratt vantar man pa att groundhogen ska komma ut ur sin hala. Om det ar soligt (och den stackaren ser sin skugga) kommer det att vara vinter i sex veckor till. Om det ar monligt (och darmed inte finns nagon skugga) kommer varen! Tydligen kommer varen, i all fall enligt en spaman (de olika vise mannen ar aldrig overens i denna fraga, men jag valjer att tro pa den vars utsaga jag gillar):

http://www.groundhog.org/

Den andra stora handelsen denna helg i USA är The Big Game. Forsta gangen jag horde det fattade jag ingenting. Men det betyder visst att det ar Superbowl på min lillebrors fodelsedag. Det ar final i NFL. Jag som inte forstar ett skvatt (Daniel och Daniel kanske kan hjalpa mig?) funderar pa om jag ska halla mit utanfor yran eller kasta mig in i den pa samma satt som manga amerikaner gor. Man raknar t.ex. med att 2,5 miljoner hushall koper en ny TV till detta event. Pa radion gar hela tiden reklam for snacks och dricka alla MASTE ladda kylskapet med till The Big Game och mediehysterin ar minst sagt stor i Miami dar de bada lagen har varit i en vecka nu for att ladda och visa upp sig for pressen. Tydligen sander TV6 matchen i Sverige. Grattis alla dar hemma! (Jag hoppas att ni ser ironin spruta ur mina oron.)

http://en.wikipedia.org/wiki/Super_Bowl_XLI