En demokrati eller en diktatur?

Jag trodde att jag skulle bo i ett demokratiskt land i ett halvar. Nu undrar jag om planet lamnade av mig pa fel stalle, eller om USA haller pa att bli en diktatur under en demokratisk tackmantel.

Ett tydligt tecken pa en diktatur ar att det ar svart att ta reda pa vilka regler och lagar som galler. De lagar som finns kommuniceras inte ut till folket (las: nyanlanda), och de tolkas olika av olika officiella personer. Det ar bara att acceptera att olika instanser har olika tolkningar (och forvantar sig att du ska folja alla - sakert aven da du far motstraviga uppgifter).

Det borjade med att jag skulle ta mig in i landet. Trots att jag hade ett giltigt visum som jag arligt skaffat genom amerikanska ambassaden i Stockholm hade jag svart att ta mig genom nalsogat. Sedan dess har jag retat mig pa manga smaincidenter av samma karaktar. Det senaste exemplet handlar om korkort. Mitt internationella (som ska vara giltigt i USA) ar inte vart pappret det ar skrivet pa. Jag maste skaffa ett kaliforniskt for att inte ha hjartat i halsgropen varenda gang jag ser en polisbil - trots att jag ar stolt agare av tva giltiga korkort (ett svenskt och ett internationellt). Det ar bara att bita ihop och laga efter lage som min forra chef skulle ha uttryckt det.

Mitt andra diktaturdrag ar synen pa ledaren som en verklig hjalte och nagon som verkligen staller upp for sitt folk. Att fran utanfor landets granser kritisera ledaren ses som nagot mycket fult. Snyggo hittade en lustig almanacka. Den heter "Celebrating the Bush agenda" och hyllar naturligtvis presidenten och smutskastar hans rivaler. På alla bilder framstalls Bush som en man som leder de amerikanska trupperna pa ett utmarkt satt. Hur han leder det amerikanska folket verkar man inte bry sig om, har ar det "uppdragen" utomlands som star i fokus. Pa bilderna ar han pa en flygbas, ger medalj till en familj vars son dott i Irak, besoker allierade i Storbritannien, minns 9/11 etc. Om man ska tro kalendern befinner sig USA mitt i det tredje varldskriget - och ar pa god vag att vinna igen eftersom man har George Bush pa sin sida.

Jag borjar mer och mer se att det ar ett inskrankt, odemokratiskt, byrakratiskt och svartillgangligt land som jag befinner mig i. Som turist ar det jattenyttigt att fa vara med om upplevelsen och aven om det later underligt med tanke pa vad jag skrev ovan sa njuter jag av att vara har. Men ni behover inte oroa er for att jag blir kvar. Jag kommer hem. Sa smaningom. Jag maste bara ata glassen pa Rick´s, se havet, vara i San Francisco, njuta av vadret, ha sovmornar, dricka lokalt producerat vin och handla billig bensin lite mer forst.

Idag tyckte jag dock att det amerikanska kontrollbehovet natt gransen for vad jag kan tolerera. Jag handlade, och nar jag skulle betala ville kassoren ha min kod till mitt Visa-kort! Efter att flera ganger ha fragat om jag inte kunde ange den sjalv och han sett undrande pa mig forstod jag att han fragade om mitt postnummer, inte min Visa-kod. Jag var sa inne pa att knappa in den att det bara var den som jag hade i huvudet. Sprakforbistring. Eller sa borde jag tvatta oronen.