Packa med Pellegrino

Jag har lange hort talas om Costco. For att jag nagon gang skulle fa se det med egna ogon var det dags i denna hektiska sista vecka att overtala polare Zoran att ta mig och Snyggo dit. Costco ar en stor lagerlokal med massvis av billiga storpack, mobler och annat man kan onska - t.ex. sprit och tennisrackets. Tank er Ica Maxi fast med storre forpackningar. Helt absurt, men sakert bra om man ska forsorja en familj med 14 barn eller har en sandwich-business. Jag och Snyggo handlade mest italienskt lyxbubbelvatten (manga sma flaskor for fa antal dollar). Gott och ha sahar nar man i stekande sol ska saga hej da till Kalifornien. Sol och palmer ska bytas mot tallar och moln.

Imorgon lyfter planet. Jag har borjat packa och inser att jag faktiskt far plats i mina vaskor. Men mer an sa ar det inte. Idag har jag lamnat min hyrda cykel, lunchat med Snyggo pa Stanford och for en sista gang vandrat hem genom Palo Alto. Naturligtvis blev det ett stopp for vatskekontroll pa Starbuck's. En sista "triple rasberry mocha, no wip".

Fr.o.m. idag kommer jag inte att posta fler inlagg på Swedish Eyes. Resan till Kalifornien ar over, och darmed aven anledningen till att bloggen skapades. Good night and good luck.

Men det betyder inte att jag slutar blogga. Kolla garna in sharkandgirl.wordpress.com. Puss.

756 frivarv

Vi har varit pa en del sportmatcher har, men aldrig sett baseboll. Mycket beror det pa att det kanns som en fanig sport. Vuxna man som agnar sig at brannboll. For amerikanerna ar det dock blodigt allvar.

Igar kvall satt vi pa vart lokala kubanska hak med en drink. Helt plotsligt borjade folk runt oss klappa i handerna och hurra med blicken fast pa TV-skarmen. Barry Bonds i San Francisco Giants hade slagit rekord - han ar nu den som gjort flest homeruns i karriaren. Hela 756 stycken.

Men jag kan inte hjalpa att jag anda tycker att det ar fanigt. Har ar en vuxen man som ar overlycklig for att han har gjort 756 ... frivarv.

(Bilden kommer fran sfgate.com.)

Epicenter, Schmepicenter

Shops, shops, shops. Tursistfalla, turistfalla, turistfalla.

Jag och Snyggo ar just hemkomna fran en langhelg i vindistriktet Sonoma. Lyxigt och jatteskont, men mycket amerikanskt. "Pricken over i" var nog pa vag hem idag da vi bestamde oss for att aka den legendariska kustvagen Highway 1 och darmed passerade Olema. Olema ar en hala norr om Kalifornien med kanske hogst 100 invanare. De har ocksa en shop, som sa manga andra halor i Kalifornien dar turister far forbi. Olemas shop heter "Epicenter" eftersom det var dar som man forst trodde att jordbavningen 1906 hade sitt epicentrum. Darfor kan alla som numer aker genom Olema kopa bl.a. kylskapsmagneter, kepsar och inte minst t-shirts med texten "Epicenter".

Det ar bara det att Olema inte var centrum for jordbavningen. Nyare forskning visar att det snarare lag 65 km soderut pa andra sidan av San Francisco och darmed (tyvar) narmare Palo Alto. Men varfor beratta det for turisterna nar man som shop-agare kan tjana pengar i Olema?

Hasse trivs i Kalifornien

Det har ar Hasse. Hasse Haj. Han trivs i Kalifornien. Dels ar han mer exponerad (eftersom varje dag ar t-shirtdag) vilket ger honom mer kommentarer och dels har han riktiga kompisar i Stilla havet. Men man kan ocksa tro att han ar en lokal hocke-supporter. Inom idrottens varld associeras hajar med det lokala NHL-laget San José Sharks. Det skulle inte forvana mig om manga av dem som gett mig positiva kommentarer tror att Hasse finns som en hyllning till dem.

Nagon har en gang pa Guggenheim-museet i New York forklarat for mig vilken haj-sort som Hasse tillhor. Jag lyssnade inte eftersom jag tog det hela som ett raggningsforsok och inte upprattholl konversationen. Det enda jag minns ar att Hasse ar en FARLIG haj. Snyggo har nyligen bestamt att det ar en Pepparkakshaj. Det kommer Hasse forhoppningsvis vara i nagra veckor till. Sedan blir han till en vanlig Blekhaj igen.

(Eike kan en hel sang med rorelser om en haj-familj. Hon kanske kan lagga till en vers om Hasse?)

Half Moon Bay

Innan jag aker hem ville jag aka till havet en sista gang. Sa i helgen packade vi badkladerna och begav oss over bergen mot Stilla havet. Vad vi glomde ar att vi lever i den upp-och-ner-vanda varlden.

I Sverige ar det inte ovanligt att man aker fran ett molnigt inland till en solig kust. Sa ar det inte i norra Kalifornien. Vi lamnade Palo Alto (27 grader varmt och sol) och hamnade i Half Moon Bay (17 grader och genom-dimmigt och molnigt). Det hela slutade med att vi tittade pa hamnen, at fisk och sedan akte hem igen till en polares pool. Inte vad vi tankt, men trevligt i alla fall.

Extra manniskor overallt

Snyggos chef har skaffat en hund. Vi var oroliga for hur hon, som redan arbetar for mycket, skulle fixa det. Men hon har lost det pa det amerikanska sattet: Hon har skaffat en "walker" - nagon som tar hand om hunden pa dagarna och aven nar hon ar ute och reser. Smidigt.

Under min tid har i USA har jag flera ganger forbluffats over de sysslor som folk faktiskt ar ANSTALLDA for att skota. Naturligtvis har manga bade en barnflicka och en tradgardsmastare och en staderska som kommer nagon gang i veckan. Men aven ute i samhallet finns yrkesuppgifter som vi i Sverige antingen inte har (eftersom vi skoter dem sjalva), eller har en maskin som fixar. Har foljer nagra exempel:

Sag att du ar ute och aker bil. Du kommer till en lang bro, t.ex. over San Francisco-bukten. For att passera bron maste du betala en liten avgift. Vilken tid pa dygnet som helst da du passerar baset dar avgiften ska betalas kan du vara saker pa att du ger pengarna till en livs levande person - du stoppar dem inte i en maskin. Pa exakt samma satt ar det om du kor ut fran flygplatsen i San Francisco halv tre pa natten. Tro mig. Jag har testat.

Vi latsas att du forsatter att kora en bit och det blir morgon och du kor in i en liten stad. Barn ar pa vag till skolan. Da kan du satta pengar pa att det vid varje overgangsstalle star en vuxen manniska i reflex-vast med en stoppskylt i handen. Det racker alltsa inte med gron gubbe och rott ljus for bilarna for att det ska anses sakert for barnen att korsa vagen. (Tydligen finns samma system i Sverige. Jag tycker anda att det verkar fanigt.)

Nu kor vi bilen till teknikaffararen Fry's. Dar finns en person som star innanfor dorrarna ikladd slips och sager "Valkommen till Fry's!" till alla som kliver in. Vad tror de? Att en skramselhicka far folk att handla mer? Efter Fry's parkerar vi bilen hemma och promenerar den korta biten till mataffaren. Dar kan man sta i godan ro och stirra pa kottet och fundera pa om man ska laga biffar eller wok till middag nar nagon glider upp vid sidan om en och undrar om man hittar det man letar efter. Da mumlar man att visst gor man det, bestammer sig snabbt och ror sig vidare till schampoo-hyllan bara for att uppleva samma handelseforlopp igen - men med en annan anstalld och harvardsprodukter istallet for kott. Lamna mig i fred!

Nar man sedan betalar packas kassarna at en, och man far alltid fragan om man vill ha hjalp ut. Underforstatt ar naturligtvis att man har bil, och att man kan fa hjalp ut med kassarna till bilen om man ar liten eller svag eller har nya naglar eller ar tjej eller nagot sadant och inte klarar att bara kassarna sjalv till bilen. Jag har flera ganger kant att jag vill svara att jag garna vill ha hjalp, bara for att se minen pa personen nar han forstar att jag garna vill att kassarna ska baras hela vagen hem till mig. Men jag ar snall. Jag gor inte sadant. I alla fall inte ofta.

Kwik-E-Mart

Idag har Simpsons-filmen premiar. Naturligtvis ska vi se den. I samband med marknadsforingen har 11 7-11-butiker over hela USA forvandlats till Kwik-E-Marts (Apus affar i serien). En av dem ligger i Mountain View, strax soder om Palo Alto. Igar var vi dar!

Utvandigt ser det ut som en riktig Kwik-E-Mart. Butiken har fatt en gul fasad och stora Kwik-E-Mart-skyltar. Inne finns nagra hyllor med Simpsons-produkter och stora fargglada skyltar forestallande karaktarer ur serien. Det var ganska utplockat, men vi lyckades i alla fall kopa en bla vanilj-Squishee (typ halvfryst dricka) och ett par rosa munkar (precis sadana som Homer i ett avsnitt salde sin sjal for). Om vi inte far diabetes efter den sockerkicken kommer vi aldrig att fa det.