Det kan bara bli battre

Antligen har. Det har jag varit i snart en vecka nu. Men det började sisadar. Flygresan over Atlanten gick jattebra. Jag har kommit pa ett nytt knep som gor det mindre laskigt att flyga. Men efter flygningen landade jag i Philadelphia. Helvetesstaden Philadelphia. Dar var det ko for att ens komma till kon till immigrations. Val dar tog det lang tid. Sa nar det blev min tur var det dags for mitt plan till San Francisco att lyfta. Det fanns inte en chans att jag skulle hinna med det. Suck.

Killen jag pratade med verkade ny. Han blev osaker pa om jag over huvud taget fick vistas i USA pa besoksvisum. Sa han skickade in mig till kontoret for en "second check". Dar fick jag vanta i en timma till och kande mig otroligt kriminell under tiden. Det kandes som att det bara var jag och misstankta knarksmugglare och au-pairer utan ratt papper dar. Hur som helst kom jag genom kollen. Jag far nu stanna i landet tills juli, men sedan maste jag ut och far inte komma hit igen pa ett ar. Sa officern jag pratade med. Jag ska verkligen kolla upp det. Min plan ar ju att vara har till nagon gang i augusti (med en mellanlanding hemma). Suck igen.

Naval. Nu borde mitt plan ha lyft for ett tag sedan. Men det var forsenat. Jag har aldrig blivit sa glad over ett forsenat flygplan tidigare. Jag lamnade ifran mig bagaget igen och vantade. Och vantade. Nar planet val landade hade jag rest i typ ett dygn och var trottare an trottast och ville bara vidare - jag skulle ju fortfarande flyga over hela USA ocksa. Men planet fick punktering vid landningen och blev ytterligare en timma forsenat. Suck igen.

Nar vi val var pa planet tror jag att jag somnade innan vi taxade ut fran terminalen. Men nar jag vaknade igen var vi fortfarande pa landbacken. Da hade man kommit pa att bagaget var tvunget att stuvas om p.g.a. viktfordelningen. Vi kom sa smaningom upp i luften och drygt sex timmar senare landade vi i San Francisco. Har var det da natt, men men fantastiska Snyggo hade fattat att jag haft en tuff resa och hyrde en bil for att hamta mig. Vilken lycka! Nu skulle jag bara ta min vaska och aka hem. Men mina vaskor fanns inte bland de andra vaskorna. Suck igen. De kom over ett dygn efter mig. Det ar inte kul att efter en lang resa upptacka att allt man har med sig for att leva ett drygt halvar har ar borta!

Nu ar jag har, och ska borja mitt nya liv. Jag har en dator och en cykel - med det kommer man langt med i sina upptacksfarder i USA.