On Swedish Eyes I publish texts about my first encounter with California, and my life in USA.

torsdag, mars 08, 2007

Mitt internationella korkortsmuseum


En normal manniska har ETT korkort. Nagra av mina vanner skulle med bestamdhet havda att en normal manniska inte behover nagot korkort alls, men jag tycker att ETT ar lagom.

Jag har nu TRE - samtliga giltiga: Mitt svenska, mitt internationella (som jag trodde skulle racka har) och mitt kaliforniska (som jag fick skaffa eftersom korkort nr. 2 inte ansags vara tillrackligt). Med den samlingen och mitt intresse for museipedagogik skulle jag kunna oppna ett korkortsmuseum. Nagon som ar intresserat av att besoka? Kanske inte, ett sadant museum skulle latt bli lika trist som det datormuseum som Snyggo slapade ivag mig till for nagra veckor sedan (GA INTE DIT!).

Att ta korkort har har varit en upplevelse. Allt borjade med det lilla bla hafte som jag tidigare gjort mig lustig over - inte bara for att den har valkomstord av Schwarzenegger. Den mannen var ju kand som "Terminator" nar jag tog mitt forsta korkort. Vem skulle da ha satsat pengar pa att han en dag skulle bli guvernor i Kalifornien?

Nar man kanner sig redo aker man till DMV (typ Motorfordonsmyndigheten), betalar $27 (ni laser ratt: $27 for ett helt korkort!) och skriver upp. Ingen bevakade oss vid uppskrivningen. Man kunde ha anvant bade mobiltelefon eller korkortsboken utan att nagon hade upptackt det. Det gjorde vi dock naturligtvis inte eftersom vi ar sa valdigt hederliga. Ibland i alla fall. Nar man var klar gick man tillbaka till tjejen bakom disken som rattade. Max sex fel fick man ha. Vilka fel jag hade berattade hon inte, det ansags inte nodvandigt. Om man ska harddra det hade jag kunnat skriva att det ar ok att kora mot rott, att jag garna far parkera pa en jarnvagsovergang och kora pa vanster sida av vagen och anda klarat mig! Om vi inte hade klarat provet hade vi direkt kunnat ta ett nytt och forsokt igen. Vantetid och ytterligare studier verkar inte anses nodvandiga.

Da var det dags for uppkorning. DMV erbjuder inga bilar, man kor till uppkorningen i sin egen bil. Det tycker jag ar konstigt: Nar jag klarade det skriftliga provet fick jag ett tillfalligt korkort. Jag fick alltsa kora bilen sjalv till uppkorningen. Men vad hade hant om jag hade kuggat? Hade jag fatt kora hem sjalv i alla fall da? Troligtvis. Hur som helst behovde jag inte tanka pa det, trots att jag borjade med det klassiska Camilla-misstaget: Hon som testade mig bad mig att blinka hoger, och jag blinkade vanster. :-)

Inga kommentarer: